pelargonanna

Tänk vad jag vill ställa mig och skrika rakt ut! Skrika ut all min ilska, vreda, sorg frustration och framför allt min maktlöshet!

Varför ska det vara så här? Att se en annan människa må så dåligt och inte kunna göra något. Det ända som man kan göra är att finnas vid dennes sida och hjälpa till med telefonsamtal med läkare….

Ibland undrar jag varför man ska gå till familjeläkare? När man inte längre har en och samma läkare vid besöken…som inte känner och kan följa upp en?? Ha ”staffetläkare” som sitter och slår i FASS och erbjuder det ena efter det andra läkemedlet och vill att den som är vårdsökande själv ska välja!!! Känns nästa som någon slags tombola eller lotteri! Man går sedan därifrån i tron att man har fått ”bra” hjälp…när man senare börjar må ännu mera ”piss” och är tvungen att söka akut hjälp, det är då man blir mörkrädd!!! När det då upptäckts att man har fått ordinerat ända upp till 3 gånger så hög dos mot vad man får äta!!!! Ja, då är det nästan så att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Nu är jag väldigt glad att jag stog på mig och fick med mig vederbörande till akuten och att vi fick (förhoppningsvis) rätt hjälp.

Men ni kanske förstår min känsla av att behöva skrika…men just nu tror jag inte att jag ska göra det, för då undrar väl grannarna vad jag håller på med.